Uppsala-Fagersta-Uppsala

… på 36 timmar – kanske inte så konstigt, men på cykeln?

Häromdagen skulle jag hälsa på en kompis som var på campingsemester i Fagersta. Först träffade jag Dietmar på jobbet för snart 6 år sedan, när hans tyska företag skulle leverera en maskin till det svenska solcellsföretaget som jag då precis hade börjat jobba deltid på.

Nu var han alltså i Sverige igen med sin son, och vi hade bestämt att vi skulle träffas. Eftersom det är sommar — vilken sommar! 30+ grader och solsken hela tiden! — planerade jag att ta cykeln på den 124 km långa sträckan. Förvisso hade jag precis beställt nya däck till cykeln då mina gamla Schwalbe Marathon började spricka, men de skulle väl hålla i två dagar till. Förresten verkar det vara helt otroligt att det i hela Uppsala inte verkar finnas en cykelhandlare som har Schwalbe däck på lager &mdash bara billiga Continental samt några egna varumärken som Biltema och Logan. Men jag har haft Schwalbe Marathon på mina cyklar nu i mer än 15 år och kanske fått två punkteringar sedan dess, inga andra däck duger för mig längre…

Startskottet hemifrån i Uppsala gick kl 09:25. Landsvägarna på sträckan Uppsala-Heby-Sala bjuder på olika breda kantremsor — speciellt på nyare asfalteringar verkar Trafikverket samt deras entreprenörer gärna spara in den dyra asfalten vid sidan om den egentliga vägen. Och tyvärr finns det oftast inte heller mindre vägar som går en längre sträcka parallellt med landsvägen som skulle kunna användas som cykelleder. Men eftersom trafiken så här års är ganska låg och alla passerande person- och lastbilar var väldigt trevliga (det gäller inte bussar!) så kändes det aldrig obekvämt.

I Heby fick jag se Sala-Heby Solelföreningens nya solcellsanläggning som växer fram direkt vid vägkanten. Som redan i anläggningen i Sala används solcellsmoduler av enkristallint kisel, den här gången är det dock stora moduler med 96 celler var, alltså förmodligen moduler på omkring 150 Wp. Den här gången används även en lutning på modulerna som är betydligt närmare den optimala vinkeln för svenska förhållanden än de 30 grader som valdes vid anläggningen i Sala.

Strax därpå lämnade jag Uppland och passerade gränsen till Västmanland. Efter jag hade passerat Sala blev trafiken på vägen samt vägen själv allt mindre och det kändes som en riktig fin cykeltur. Tyvärr hade jag missat att skydda mina knän mot solen. Eftersom solen hela tiden sken på mitt vänstra ben fick jag under turen en liten överdos av det goda…

Vid kl 14:45 passerade jag kommungränsen till Fagersta norr om Ängelsberg. Nu var det mindre än två mil kvar till
Eskilns Bad & Camping söder om Fagersta. Kl 15:30 var jag framme efter drygt 6 timmar och 125 km.

Dagen därpå tog jag en lite längre tur tillbaka. Först fyllde jag på mina vätskereserver i Fagersta och tittade lite på denna fagra stad — egentligen en typisk svensk småstad med en del nedlagt industri omkring… till skillnad från t.ex. Uppsala ser man dock till att det finns massor med vackra blommor överallt även om det betyder att man under dessa varma dagar måste vattna blommorna jämt.

Nästa stopp på vägen var den Nya Lapphyttan ett museum i Norrberg som visar ett medeltida järnbruk inkl masugn och arbetarbostäder. Inte långt därifrån på norra sidan Norrberg kan man se en intressant anläggning ur teknikens historia.

Polhemshjulet är ett stort vattenhjul vars kraft fördes mekaniskt genom kilometerlånga träbalkar eller sk stånggångar från det centrala kraftverket till pumparna i gruvorna omkring. Detta system var i funktion från 1877 till 1922 innan det ersattes med eldrivna pumpar. I nästan 50 år, dygnet runt rörde sig dessa träbalkar — otroligt nästan 90 år senare…

Jag fortsatte min resa och på vägen till Avesta passerade jag även gränsen till Dalarna. Just denna del av vägsträckning Norrberg-Avesta-Sala var inte särskild trevlig. Trafikverket håller på bygga om vägen samtidigt som trafiken var lite tätare en tidigare på resan. Tyvärr finns det inte heller tydliga cykelleder vid sidan om de större vägarna. Först i Broddbo finns det en del av den äldre landsvägen bevarad som leder till Sala bortom den stora trafiken och den moderna vägen nästan utan kantremsa.

Tillbaka i Sala fyllde jag för sista gången på mina vätskereserver och tittade lite på själva staden. Silvergruvan hade jag redan besökt tidigare för två år sedan. Dessutom var det redan sent och bakom mig hade molnen vuxit större. Det var ju 6 mil kvar till Uppsala och jag ville inte komma hem för sent på kvällen heller. Efter 36 timmar och 285 km enligt min GPS logger var jag hemma kl 21:30.