Idag fick jag hälsa på modellbyggarna Mårten och Ola på Nyréns Arkitektkontor som bygger modellen av Energihuset. Den där modellen ska utrustas med min styrelektronik som ska driva den inbyggda LED belysningen med hjälp av CIGS tunfilmsolceller med totalt ca 4 W på taket.
Jag tror jag skulle kunna trivas på deras arbetsplats! Modellverkstaden ser ganska likt ut mitt arbetsrum hemma, eller också min pappas modellverkstad. Dock förstås utrustad med betydligt bättre verktyg t.ex. träsåg. Roligt att Ola använder samma kombitång från Clas Ohlson som jag. På bara en kort stund lärde jag mig några tricks t.ex. hur man hantera kontaktlim på ett bra sätt eller hur man gör snygga träd till modellandskapet.
Nu gäller det bara vänta och se hur den färdiga modellen kommer se ut nästa vecka på Sveriges Energiting. Och naturligtvis hur det färdiga huset kommer ser ut när det ska stå klart utanför Ångströmlabbet nästa år.
Dessutom hämtade jag ut mitt nya pass på den Tyska ambassaden i Stockholm. Jag tog vår bil till Stockholm och var måttligt förvånad att (a) hitta en parkeringsplats på Valhallavägen direkt utanför ambassaden och (b) hur dåligt plogat vägarna var i Sveriges huvudstad den här vintern. För det nya tyska passet gäller strikta regler om hur passfotot ska se ut. Det gäller att titta rakt fram, har ett neutralt ansiktsuttryck och sedan ska ansiktet på fotot har ganska exakta mått — tysk byråkrati när den är som bäst. Själv hade jag tittat på reglerna innan jag satt mig framför min kamera och tog ca två dussin bilder innan det blev rätt. Men idag på ambassaden var det tre tyska landsmän framför mig i kön som fick underkänt pga sina foton. En äldre dam hade ett foto som var för litet…
Fotot skannas i på ambassaden — det borde ju inte vara ett problem för mjukvaran att skala upp bilden om det nu verkligen skulle vara lite för lite… men nej. Av mina svenska vänner och kollegor vet jag att svenska myndigheter har en kamera där passfotot tas på plats. På tyska ambassaden finns redan en skanner för fingeravtryck till passet, en kamera borde inte vara den största investeringen, men vad jag vet finns den inte heller på motsvarande myndigheter i Tyskland. Kanske ska man stödja den traditionella fotografen som annars skulle drabbats av den digitala revolutionen.
En annan tysk historia som jag inte visste om: det finns inga fjärrbussar i Tyskland tack vare en lagstiftning från 1930-talet. Bussar som ska köra mellan olika städer i Tyskland kräver ett tillstånd av den tyska järnvägen Die Bahn. Och den vägrar förstås att tillåta konkurrens. Så finns det bussar som trafikera mellan Bremen och Holland via Oldenburg. Men man får inte resa från Bremen till Oldenburg på dessa bussar. Nu ska reglerna av denna lagstiftning ses över.
Senaste kommentarer